tisdag 18 februari 2014

Vårvandring på Femöre, Oxelösund

I förrgår glimtade solen retfullt fram en kort stund och tillräckligt länge för att väcka längtan efter nästa säsong, den som kommer efter den med snö. Men stunden var alltför kort och fick solen att framstå som en retsticka.


Men igår framåt förmiddagen tycktes den säga att den bara retades dagen innan och att den nu kommer med full styrka. Vårkänslor uppstod omedelbart. Grillning verkade fullt tänkbart, om det inte hade blåst så in i norden.




Kom man bara i lä så var det grant värre.




Den här tonåringen såg förfärligt övergiven och ledsen ut, där den stod helt ensam. Inte en endaste svan i sikte någonstans. Den inte ens brydde sig att vi dök upp bara tre meter ifrån den. Brydde den sig om någonting alls längre?


Av snön ser man inte mycket till längre och jag saknar den inte alls. Det räcker för det här halvåret.


Skogsvägen börjar torka upp och det dröjer inte många dagar innan det börjar damma. Om nu det här vädret består, vill säga.


När vi åkte därifrån funderade jag på för vad den här gigantiska parkeringen var avsedd för. Jag har aldrig sett mer än högst 20 bilar där och då har det varit remarkabelt många. Vanligen är det bara 5-6 stycken.


Väl hemma igen efter den för moralen stärkande promenaden, hittade vi den första fästingen för säsongen i Frökens päls. Kriget börjar om igen.