Nybadad

Vad är väl skönare, när man är hund, än att...

rulla i vårens solvarma gräs...

och åla sig fram och få nya, spännande dofter i pälsen igen. Ja, säg det.

Kråka

Andra vindar

Igår var solen inbjudande varm...

och kastade reflexer i vattnet så att det påminde om sommarsjöar...

så att det såg ut att vara varmare än det var. Men det var härligt likafullt.

Insekt

Insekterna blir fler och det betyder att fler intressanta saker kommer att hända framöver. Jag är beredd med kameran.

Cykelväg med utsikt

Blomkavalkad från i måndags

Dummare än tåget

Skönt att gå här när man får vara ensam och ostörd. Men, vaf...? Jag känner att något stirrar på mig. Bäst att smyga ut här genom häcken.

Smidigt! Det undrar säkert vart jag tog vägen. Men där, längre fram, tar buskarna slut och då gäller det att...

lägga benen på ryggen och göra en tjurrusning och springa för kung och fosterland!

Jag är snabbare än blixten, snabbare än ljuset! Helt osynlig! Ingen kan få tag på mig!

Strax framme vid andra sidan. Lite till bara. Här kan ingen se mig i alla fall.

Här kommer jag uppdykande ur tomma intet. Ingen rädder för vargen här! 

Lugna gatan! Fienden bortkollrad, jag är ensam igen.

Den mest intelligenta fågeln i världen! Vem var det som sa att vi är dumma! Det är inte vi som springer ut framför bilar och bussar och hundar istället för att vända oss åt andra hållet. Det är en fågel som ser ut som vi, men det är inte vi. Alltså, det är det inte, tro inte det. Vår ras kallas fasan, inte fasa. Så det så!

Ett skott i häcken

Den pipan blir svår att få ned i fickan. Och om det skulle lyckas så är det risk för att det blir blött.

Hur kan man vara glad för att man fått ett skott i häcken? Är inte det smärtsamt? Nej, det är enbart glädjande om det är en syrenbuddlejehäck, som dessutom är vår, och om skottet är på en kvist.

Och så som avslutning något som är fridsammare än ett skott; änder i solsken. Inte så dumt, eller hur?

Förhindrad av kyla

Idag blir det inte några intressanta bilder, för jag håller på med att vårrusta båten, vilket tar en förfärlig tid, och för att det blåste något så in i norden snålt när jag väl kunde trava fritt med kameran en stund, så att jag inte kunde förmå mig att stanna upp och engagera mig i det jag såg. Det kanske är onödigt att säga att jag inte alls var rätt klädd.

De här tre bilderna är de enda som går att publicera och som synes, är de på samma vårtema som tidigare. Knoppar på någon buske är det enda jag vet om dem och att de växte vid vägkanten så att jag kunde stå rakt upp och ned och ta några snabba bilder innan kölden fick kroppen att skaka för mycket.

Ockupanter

Tut! Ja, vi är här nu!

De har slagit sig ned på de vanliga ställena nu, så nu går det bra att bocka av de vitkindade på listan. 

Uppdatering

I förrgår lade jag upp en bild med översnöad krokus. Igår ville jag se om den hade överlevt den ovälkomna attacken från ovan och se, det hade den. Alltid något, eller hur?

De vitkindade gässen anlände i större antal och cirklade över Anksjön några varv innan de försvann bortåt. Säsongen kommer igång så smått.

Måsarna har också ökat i antal, så det lär nog inte dröja så länge innan det är tätbefåglat här igen.

Väder

Om vädret kan man säga både det ena och det andra; det ena är "vad", det andra är "tusan!"

Sjöfågel i sjön

En fridfull stund trots de olika arterna.

Oäven morgon

Det var mindre roligt att från balkongen låta blicken glida från vänster till höger

och se visserligen sol, men det där vita på marken hade jag kunnat vara förutan.

Vid kolonilotten var det vinter igen,

men vi lyckades att ta oss därifrån trots sommardäcken. Fåglarna blev utfodrade, så vi fullföljde vårt åtagande även fast naturen försökte sätta käppar i hjulen. Vi är tuffare än så.

Ute till havs (innerskärgården) röt vinden vildsint,

men det gav de hårdkokta sjöfåglarna fasen i. Det ska till mycket mer än så för att de ska gömma sig i vassen och kura.

I vassen

Så in i vassen roligt att grågässen kommit tillbaka till vår sjö!

Återkomst

Jaha, och hur har semestern varit då? skulle man kunna tänka sig att konversationen löd. Men i verkligheten säger kanske sothönan: försvinn från min sten!

Välkomna ändå, viggar!