När jag började åka tåg, såg vagnarna ut så här och då var resan en upplevelse, hur kort den än var. Man la märke till varje skenskarv och det ryckte och skakade. Men konstruktörerna hade tänkt på människan och dess olika önskemål och behov så det fanns olika avdelningar med dörr emellan. Det fanns så klart toalett och också dricksvattenbehållare även på lokaltågen. Och om man inte ville sätta sig alls, kunde man stå i en vestibul, alltså där man går ombord på vagnarna, och meditera.
Det kändes hemult med de vagnarna.
